En sommar fylld av redigering

Lite dålig uppdatering här på bloggen, men varje onsdag kommer det ett inlägg på Debutantbloggen.

Sommaren har gått i redigeringens tecken. Dels har ”Emmas nya liv” färdigställts och dels har jag fortsatt att jobba med ”manus 3”. Planen är att bli klar med det nu i augusti och därefter skicka in det igen. Om jag vågar …

Omslaget till ”Emmas nya liv” är spikat och i september blir det boksläpp.

Emmas nya liv

Överväldigad

I onsdags postade jag ett inlägg på Debutantbloggen och jag är alldeles överväldigad av den respons jag fick. Uppenbarligen är jag inte den enda författaren som är introvert och flera verkade ha haft liknande erfarenheter under sin skolgång.

Jag försöker tänka igenom och bearbeta mina inlägg innan jag postar dem och just onsdagens hade jag lagt ner mycket tid på. Dels kändes det lite mer privat än vanligt och dels ville jag att man verkligen skulle förstå vad jag menade. Det är fantastiskt roligt att inlägget ledde till både igenkänning och diskussion.

Status för manus 3

I helgen konstaterade jag något förvirrat att mitt tredje manus plötsligt var klart. Vad hände? Det kändes som om jag precis hade börjat skriva. Och jo, det var faktiskt inte så länge sen jag började. Trots sjukdomar och annat, så har jag på något sätt fått ihop ett litet manus på under två månader. Förvisso ett råmans med en massa jobb framför sig, men ändå!

Från början tänkte jag mig ett romantiskt feelgoodmanus med lite inslag av humor – och det blev det också. Men jag undrar om det inte även är en romance. Jag håller som bäst på att gå igenom det igen och sen är frågan vad jag ska göra. Skicka in det till förlag? Låta det vila och sen ge mig på det igen? Prova att anlita en lektör? Lite osäker. Men hur som helst så är jag faktiskt, just nu, alldeles pirrig och glad för mitt lilla manus.

Status

Varenda ledig tid försöker jag skriva och jag prioriterar bort det mesta som går att prioritera bort. Jag känner mig lite osocial och vill helst bara vara hemma. Varje sak som innebär mindre skrivtid gör mig missnöjd och muttrig. Jag försöker säga åt mig själv att ta det lugnt och att det faktiskt är okej att göra något annat ibland.

Mitt nya manus, mitt tredje, som jag påbörjade för snart tre veckor sedan är nu upp i 90 sidor, så det går framåt. I böckerna om Emma har jag skrivit i första person , vilket har känts lättast och roligast. Nu skriver jag i tredje person och byter mellan mina två huvudkaraktärer. Det är intressant att se berättelsen från två olika perspektiv, men personligen har jag nog ändå lättare för att skriva i jag-perspektiv eller från endast en persons perspektiv. När jag har skrivit noveller ha jag gjort på lite olika sätt och det har varit väldigt lärorikt.

Även detta manus är en romantisk och humoristisk feelgood, kanske lite åt romance-hållet.

Min ständige följeslagare

När skrivandet flyter på kan jag för en kort stund få en lyckokänsla i kroppen. Jag har skrivandet i blodet och det är ju detta som jag ska syssla med på heltid. Tänk så många böcker jag kommer att skriva om jag enbart behöver ägna mig åt detta. Och visst är den känslan härlig, men tyvärr stannar den inte kvar så länge. Snart är tvivlet, min ständige följeslagare, tillbaka. Inte kan väl jag. Vem skulle vilja läsa något jag har skrivit? Fy, vad dålig jag är. Det enda positiva med detta tvivel är väl att jag har förstått att de flesta (alla?) författare känner så här. Med tanke på det så borde jag verkligen vara en riktig författare 😉

Ett alldeles eget rum. Eller?

Efter en stor flyttrockad hemma blev det ett litet rum över till mig. Ett alldeles eget litet kontor som rymmer både skrivbord och bokhylla. Helt underbart! Äntligen har jag någonstans där jag kan gå undan och skriva, mina saker kan ligga framme och datorn kan laddas. En plats som jag vet alltid är ledig och där jag kan ha det precis som jag vill. Sen kommer jag säkerligen att fortsätta sitta lite varsom och skriva (sitter i detta nu i soffan och bloggar).



Men ibland får jag en känsla av att någon annan brukar uppehålla sig inte på mitt kontor. Någon som inte alls tycker att jag har ensamrätt på rummet och möblerna där inne. Någon som har en helt annan syn på vad rummet bör användas till och ser helt andra möjligheter än vad jag gör.

Debutantbloggen

Den 9 december, på Anna-dagen och allt, trillade det in ett fantastiskt roligt mail: Tillsammans med fyra andra var jag antagen att driva Debutantbloggen under 2019. Vilken ära! Allt var hemligt fram tills i lördags när vi, Debutantbloggarna 2019, avslöjades. Jag hoppas kunna leva upp till det fina förtroende jag fått och att folk kommer att gilla mina inlägg.

I våras någon gång, när jag som aspirerande författare, googlade runt efter kunskap hamnade jag på Debutantlboggen. Fem fantastiska författare delade med sig av allt som hände under deras debutår. Vilken lycka att få följa dem och fantisera om att en gång få följa i deras fotspår. Och nu så är det plötsligt jag som ska skriva på sidan. Spännande, roligt, läskigt, nervöst och helt galet!

Manus 2

Mitt andra manus är plötsligt klart. Eller inte klart, men ett första utkast är på plats. Ett alldeles rykande färskt råmanus som behöver genomarbetas flera gånger.  Detta är är uppföljaren till min kommande debutbok Emmas nya liv som ges ut nästa år. Arbetstiteln är Emmas kändisliv och den fortsätter precis där första boken slutar. Så vad jag ska göra med detta manus är lite oklart. Det lär dröja ganska många månader innan första boken finns ute.  Jag förmodar att jag ändå, efter omarbetning och eventuell testläsning, får börja skicka ut manuset till förlag. Det tar förmodligen lång tid innan jag får svar, så min första bok lär hinna komma ut innan någon eventuellt skulle visa intresse för detta manus. 

Det känns iallafall väldigt roligt att, på något sätt, ha lyckats knåpa i ihop ett helt manus till. Att sätta punkt precis innan jullovet börjar imorgon passade verkligen perfekt😊

manus2

Författaravtal!

Jag kan inte riktigt förstå det själv, men jag har alltså skrivit på ett författaravtal med Nicole Publishing! Nästa år kommer min debutbok ”Emmas nya liv” att ges ut. Det känns helt galet, fantastiskt och underbart! Mitt lilla manus som jag skrev ska bli en bok. EN BOK! Jag måste nypa mig i armen för detta är så overkligt!