Ett alldeles eget rum. Eller?

Efter en stor flyttrockad hemma blev det ett litet rum över till mig. Ett alldeles eget litet kontor som rymmer både skrivbord och bokhylla. Helt underbart! Äntligen har jag någonstans där jag kan gå undan och skriva, mina saker kan ligga framme och datorn kan laddas. En plats som jag vet alltid är ledig och där jag kan ha det precis som jag vill. Sen kommer jag säkerligen att fortsätta sitta lite varsom och skriva (sitter i detta nu i soffan och bloggar).



Men ibland får jag en känsla av att någon annan brukar uppehålla sig inte på mitt kontor. Någon som inte alls tycker att jag har ensamrätt på rummet och möblerna där inne. Någon som har en helt annan syn på vad rummet bör användas till och ser helt andra möjligheter än vad jag gör.

Debutantbloggen

Den 9 december, på Anna-dagen och allt, trillade det in ett fantastiskt roligt mail: Tillsammans med fyra andra var jag antagen att driva Debutantbloggen under 2019. Vilken ära! Allt var hemligt fram tills i lördags när vi, Debutantbloggarna 2019, avslöjades. Jag hoppas kunna leva upp till det fina förtroende jag fått och att folk kommer att gilla mina inlägg.

I våras någon gång, när jag som aspirerande författare, googlade runt efter kunskap hamnade jag på Debutantlboggen. Fem fantastiska författare delade med sig av allt som hände under deras debutår. Vilken lycka att få följa dem och fantisera om att en gång få följa i deras fotspår. Och nu så är det plötsligt jag som ska skriva på sidan. Spännande, roligt, läskigt, nervöst och helt galet!

Vilken komplimang!

Någon dag innan jul publicerade jag ett inlägg på Instagram där jag recenserade 24 goda gärningar av Jenny Fagerlund. En fantastiskt mysig och julig feelgoodbok. Min syster ville låna boken, så jag tog med den på julafton (jag är ju ändå en ganska så snäll storasyster).

Idag fick jag sms av henne:

Sms från syrran

Det är ju helt galet! Jenny skriver så bra och när jag läste boken hade jag hela tiden i bakhuvudet Så här vill jag skriva!

Och ja, jag vet att min syster dyker upp här i bloggen titt som tätt. Men jag tror inte att hon har hittat min hemsida än, så då kan jag väl fortsätta blogga om henne? 🤔😉



Manus 2

Mitt andra manus är plötsligt klart. Eller inte klart, men ett första utkast är på plats. Ett alldeles rykande färskt råmanus som behöver genomarbetas flera gånger.  Detta är är uppföljaren till min kommande debutbok Emmas nya liv som ges ut nästa år. Arbetstiteln är Emmas kändisliv och den fortsätter precis där första boken slutar. Så vad jag ska göra med detta manus är lite oklart. Det lär dröja ganska många månader innan första boken finns ute.  Jag förmodar att jag ändå, efter omarbetning och eventuell testläsning, får börja skicka ut manuset till förlag. Det tar förmodligen lång tid innan jag får svar, så min första bok lär hinna komma ut innan någon eventuellt skulle visa intresse för detta manus. 

Det känns iallafall väldigt roligt att, på något sätt, ha lyckats knåpa i ihop ett helt manus till. Att sätta punkt precis innan jullovet börjar imorgon passade verkligen perfekt😊

manus2

Testa testläsare

Igår skickade jag in en novell till en tävling och för första gången har jag låtit någon annan läsa den först. Mina kära syster fick nämligen tillslut läsa mitt antagna bokmanus (efter att jag skrivit på författarkontraktet) och jag fick väldigt bra feedback. Så varför inte testa att låta henne läsa novellen INNAN jag mailade in den? Helt crazy, jag vet. Men jag vågade och jag tror hennes synpunkter gjorde att novellen blev mycket bättre. Och i ett sms har jag svart på vitt att hon ”tycker att novellen är jättebra”. Så nu återstår det bara att vänta och se om detta kan ge utdelning. Oavsett är jag stolt över att jag vågade, tacksam för hjälpen och galet nöjd med omdömet.

Skrivtid

Att få ihop skrivtiden med familj, hem, jobb, hundar och allt däremellan är inte så lätt. Drömmen är såklart att kunna skriva på heltid, men även att ha en eller två skrivdagar i veckan skulle vara helt fantastiskt. Som det är nu brukar jag försöka skriva de kvällar som mannen lägger vårt yngsta barn. Fredags- och lördagskvällar brukar jag dock ge mig själv ledigt.

En riktigt bra kväll kan jag ibland få ihop en hel timmes skrivtid, men oftast blir det mindre. Samtidigt som jag sitter där i soffan med en kudde i knät och datorn placerad ovanpå, ska jag även se till att sönerna hoppar i säng. Och de är inte alltid helt samarbetsvilliga. Men även om det inte blir någon ostörd tid framför mitt pågående skrivprojekt, brukar det ändå kunna bli något skrivet. På en vecka skulle jag faktiskt kunna komma upp i hela tre timmars skrivtid enbart på kvällarna och det är ju faktiskt inte så illa.

Utöver kvällspassen sätter jag ibland klockan okristligt tidigt för att kunna skriva på morgonen och ibland passar jag på att skriva när barnen spelar och/eller ser på TV. Och vissa dagar leker dottern fint själv och jag kan dra fram datorn för att kanske få ner några meningar. Det har eventuellt hänt att det målats med läppstift lite här och var under tiden – men det kan det väl var värt?

På helgerna är det oftast ganska fullt upp, men om jag får chansen slänger jag mig gärna över mitt manus en stund. Om det så bara blir några minuters skrivtid, så är det bättre än ingenting.

Inför jul står nog skrivtid högst upp på min önskelista. Och sömn! Mer skrivtid och mer sömn skulle verkligen sitta fint. Och lästid. Min att-läsa-hög bara växer och växer. Jag älskar verkligen att läsa, men läser inte så mycket som jag skulle vilja.

Sociala medier

Det är väldigt roligt och inspirerande att följa etablerade författare, debutanter och aspiranter på sociala medier och bloggar. Jag suger åt mig av tips och idéer. Hur hittar de skrivtid? Hur gör de för att sälja böcker? Hur strukturerar de (om de nu gör det) sitt skrivande? Releasefest – hur går det till? Signeringar?

De som kommit en bit på vägen och kan livnära sig på skrivandet är fantastiska förebilder och mina stora idoler. Även om jag är realist och inser att det är få förunnat att komma dit, så är det ju ändå den stora drömmen. Debutanterna delar med sig av den värld som ligger framför mig och jag ser så mycket fram emot att få vara en av dem. Modiga aspirerande författar skriver om sina resor och jag håller tummarna för varenda en av dem.

Jag tänker att det är bra att interagera med andra författare, skribenter, förlag, redaktörer, recensenter och, förhoppningsvis, blivande läsare på sociala medier. På Instagram, där jag mest hänger, taggar jag helt vilt en massa främmande människor och kommenterar på deras inlägg. Jag har sen tidigare följt många av dem (men man hittar ju fler och fler intressanta konton att följa), men då kanske mest kastat in en och annan like. Egentligen är det emot min natur att synas, höras och störas – att pocka på uppmärksamhet. Men det är ändå en fantastiskt chans att få nätverka. Och tänk att kunna få berätta för sina förebilder att man gillar det de gör. Fast samtidigt skapar det ångest. Vad ska folk tycka? Att jag är en störig wannabee som söker uppmärksamhet? Vilket ju förvisso delvis är sant… För visst önskar jag väl ändå innerst inne att ännu fler ska följa mig? Att jag ska få vara med och leka. Och att det i slutändan ska generera i att många vill köpa min kommande bok (böcker?). En författare som jag taggat ganska mycket har i alla fall nu valt att följa, ja inte mig, men min syster. Och det är ju ändå inom familjen liksom.

Alla, och då menar jag verkligen alla, som jag interagerar med är så himla snälla och hjälpsamma. Jag är glad att jag får hänga med dem online.

 

PS. Tack alla ni som följer min resa ❤️

Att ha kommit ut

Igår gick jag ut på min Instagram och berättade om mitt författaravtal. Därefter publicerade jag samma inlägg i två författargrupper på Facebook. Överväldigad av alla likes och kommentarer bestämde jag mig för att även våga lägga ut nyheten på min privata Facebook. Jag skapade en författarsida och bifogade sen den länken i mitt inlägg. Så nervöst och verkligen inte alls jag! Men jag har insett att jag måste gå utanför min bekvämlighetszon för att kunna lyckas. Och många grattis och förvånad tillrop blev det!

Författaravtal!

Jag kan inte riktigt förstå det själv, men jag har alltså skrivit på ett författaravtal med Nicole Publishing! Nästa år kommer min debutbok ”Emmas nya liv” att ges ut. Det känns helt galet, fantastiskt och underbart! Mitt lilla manus som jag skrev ska bli en bok. EN BOK! Jag måste nypa mig i armen för detta är så overkligt!