Min ständige följeslagare

När skrivandet flyter på kan jag för en kort stund få en lyckokänsla i kroppen. Jag har skrivandet i blodet och det är ju detta som jag ska syssla med på heltid. Tänk så många böcker jag kommer att skriva om jag enbart behöver ägna mig åt detta. Och visst är den känslan härlig, men tyvärr stannar den inte kvar så länge. Snart är tvivlet, min ständige följeslagare, tillbaka. Inte kan väl jag. Vem skulle vilja läsa något jag har skrivit? Fy, vad dålig jag är. Det enda positiva med detta tvivel är väl att jag har förstått att de flesta (alla?) författare känner så här. Med tanke på det så borde jag verkligen vara en riktig författare 😉

Beroende

I början var det inte så att jag kände ett sug varje dag, utan det blev några gånger i veckan. Lite smått ökade det och nu måste jag ha min dagliga dos. Går det för lång tid mellan gångerna, så kan jag rent av bli lite gnällig. Men vad ska jag göra? Jag kan inte sluta. Jag VILL inte sluta. Någon last ska man väl ha? Och inte kan det väl vara så skadligt? Visst kan kroppen protestera ibland, men då kan man alltid flytta på sig, ändra ställning. Eller ta en liten bensträckare. Jag tycker faktiskt att, så länge jag mår bra av det, kan jag fortsätta. Så det kommer jag helt enkelt att göra. Och jag ska verkligen anstränga mig för att kunna höja dosen.

Ja ärligt talat vet jag inte exakt hur det gick till eller när jag blev fast, men tydligen MÅSTE  jag skriva.

Ett alldeles eget rum. Eller?

Efter en stor flyttrockad hemma blev det ett litet rum över till mig. Ett alldeles eget litet kontor som rymmer både skrivbord och bokhylla. Helt underbart! Äntligen har jag någonstans där jag kan gå undan och skriva, mina saker kan ligga framme och datorn kan laddas. En plats som jag vet alltid är ledig och där jag kan ha det precis som jag vill. Sen kommer jag säkerligen att fortsätta sitta lite varsom och skriva (sitter i detta nu i soffan och bloggar).



Men ibland får jag en känsla av att någon annan brukar uppehålla sig inte på mitt kontor. Någon som inte alls tycker att jag har ensamrätt på rummet och möblerna där inne. Någon som har en helt annan syn på vad rummet bör användas till och ser helt andra möjligheter än vad jag gör.

Debutantbloggen

Den 9 december, på Anna-dagen och allt, trillade det in ett fantastiskt roligt mail: Tillsammans med fyra andra var jag antagen att driva Debutantbloggen under 2019. Vilken ära! Allt var hemligt fram tills i lördags när vi, Debutantbloggarna 2019, avslöjades. Jag hoppas kunna leva upp till det fina förtroende jag fått och att folk kommer att gilla mina inlägg.

I våras någon gång, när jag som aspirerande författare, googlade runt efter kunskap hamnade jag på Debutantlboggen. Fem fantastiska författare delade med sig av allt som hände under deras debutår. Vilken lycka att få följa dem och fantisera om att en gång få följa i deras fotspår. Och nu så är det plötsligt jag som ska skriva på sidan. Spännande, roligt, läskigt, nervöst och helt galet!